Herre öfver determinism - mörkrets bedfvande gift
I andaktsfylld trance, i livlig extas skall jag lovprisa dig
Genom ditt förbannade ljus frälser du träldomens själar
Skapelsens slut personifierad blif ett med mig nu
Bortom högmodets vilsna predestination
Ljudet förtappelsens horn
Från domäner så fjärran från skapelsens ljus kallar förruttnelsens Gud
Ett dystert klockspel förtäljer om frälsarens ankomst
Hör hur skapelsens änglakör siar om undergång
Ett ljus skall nu tändas för lifvet som detroniserats
Se hur allt glänser då den yttersta domen fullbordats
Ett rättfärdigt slut nalkas Guds onda afbild
Skapelsens herrefolk vädjar om nåd
Ett flackande sken förtäljer att stunden är kommen
Syndfull som from alla äro lika inför Herran
Fader sedan genisis fruktad - griftens lockande kall
I vördnadsfull stillhet, vid högtidigt jubel dyrkar jag dig
Dödfödda helgon och skymfade budaord - förpliktelsens tid är öfver
Mörkrets hürold, lifvets antagonist blif ett med mig nu