Elvıra Madıgan - Djävulen På Engsöslott

En svunnen Dröm - Vidöppna ögon
I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott
Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall
Sliter Tystnaden isär

I Hans Kristna själ...
...Gror Begär

Ett Spel för Två men Han är ensam här
Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ
I bitter Ensamhet önskar Greven sig
Sällskap för Tidsfördriv
Om så med Djävulen själv!
...Och se som Gudasänd, en Främling anländer
Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se...
Med Redskap i sin Hand

För varje kast, för var gång
Då tärningarna falled ljudlöst till bords
Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar
så länge spelet skrider Vidare

Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords
Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner
På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel
Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där
Forna Minnen ligger Djupt i Jord
Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna
Bort från tjänstefolks gemak
Och bort från Arvet Greven bär
Likt en pil igenom Glömskans Frukt
Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt!

Han ser på Mannen framför sig
På vars haka är det enda som syns
Händer klädda i handskar
Som för att dölja allt vad Han är

Greven vinner spel efter spel
Och när sen Gryning Nalkas
Reser sig Främlingen opp och från Hans hand
Faller Guld - Tvunnet i Länkar
Som pant för Grevens själ
Då Djävulen kom till Engsö
Igen