Finntroll - Ur Djupet

Förbannad och glömd.
Evigheten, ensamheten.
Jag tog mina steg.
Sista men första.

Tusen och trettio steg.
Mot jördkarnans Brinnande valv.
Den skalv, den skalv.

Da visade sig, modern i djupet.
Sa dold, sa hemig.
Om henne jag talt inget mer.
Ty om moderns visdom sjunga.
Inte en levande själ.

Ur vad jag trott.
Min undergang bliva, jag steg och kände kyla.
Ett ljus sa längtat.
Ett ljus sa ljuvt.

Jag sprang ner en älg.
Under manens skära.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens glöd.
Den brände mitt svalg.

Ilskan klöste och mitt hjärta brann.
Hämndens tid kommit.

Ty blod för blod.
Var hämndens hamn.
Da ristade jag mitt skinn.
Med urgudens namn.

Med urgudens namn.

Jag sprang ner en älg.
Under manens skära.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens glöd.
Den brände mitt svalg.

[English translation:]
From The Deep

Damned and forgotten
Eternity, loneliness
I walked the steps
Last and first

A thousand and thirty steps
towards the burning chambers of the deep
The tremors, the tremors

Then appeared the mother of the deep
So hidden, so secret
About her I say no more
Of the mothers wisdom sings
No living soul

From what I thought
Would be my demise, I arose and felt the cold
A light so yearned
A light so soothing

I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat

Rage slashing and heart burning
The time of vengeance has come

Blood for blood
was the shape of vengeance
I etched into my skin
The name of the ancient God
The name of the ancient God

I took down a moose
Under the crescent of the moon
And drank its lifeblood so warm
Like the embers of the deep
It burned in my throat