Uno Svenningsson - Går Här Mot Någonting

Jag kände mig frusen jag kände mig slut,
sista versen hade dött ut.
Var allt bara ett tidsfördriv för mig?
Jag har aldrig ägnat mycket tid
åt att förstå min skugga bredvid,
nu verkar det som om vi måste förenas ändå.

Jag går här mot nå'nting,
mot min egen soluppgång.
Jag går här mot nå'nting,
i en värld full av betong.
Jag går dit jag borde dit jag ska,
jag ska möta mig själv en dag.
Jag går här mot nå'nting,
på min egen boulevard.

Jag minns en kväll med skolans vackraste tjej,
det lilla hjärtat slog så hårt emot mig.
Hon undrade så vilken väg jag skulle gå.
Jag sa att jag inte visste nå't,
förutom att jag bara ville bort,
en resa utan mål att bara få leva.

Jag går här mot nå'nting,
mot min egen soluppgång. Jag går här mot nå'nting,
i en värld full av betong.
Jag går dit jag borde dit jag ska,
jag ska möta mig själv en dag.
Jag går här mot nå'nting,
på min egen boulevard.

Gråt inte mer,
det här är bara det du ser.
Gråt inte mer,
det här är bara början av det som ska ske.

Jag går här mot nå'nting.
Jag går här mot nå'nting.
Jag går dit jag borde dit jag ska,
jag ska möta mig själv en dag.
Jag går här mot nå'nting,
på min egen boulevard.
Jag går här mot nå'nting...

Gråt inte mer,
det här är bara det du ser.
Gråt inte mer,
det här är bara början av det som ska ske.